Göteborgsposten – 11 januari 1861, sida 1

örtjusning, — en operation, som varar lika länse som den, hvilken jag utför. — Hvilket besynnerligt infall! yttrade Danton. -— Och hvarföre låter drottningen på detta sätt frisera och gnida sig? frågade Talien. — Det är, fortsatte Leonard, ett medel, som won lärt af den ryktbare Cagliostro, att befria sig från den svåra migrän, hvaraf hon ofta lider. Hennes Maj:t har, som hvar man vet, mycket hår. Denna naturens dyrbara gåfva tröttar henne lik väl ibland. Blodet stiger henne åt hufvudet, och lå är denna frottering ett nyttigt medel. — Dumhufvud! inföll Marat hånleende. — Säkert är emellertid, att då drottningen om qvällen tvingats bära tyngden af en större vårklädsel, så återställer hon sig följande morson på detta egna sätt, hvilket synbarligen gör henne godt. I går morse såg jag Hennes Maj:t vara benägen för att göra bruk af hvad hon kallar notgift för sin hufvudvärk, och upprullade derfö:e hennes vackra hår. Kammarjungfrun var på sin vanliga post, och jag var beredd att omtala någon anekdot, för hvilken troligen min inbillingskraft fått bestå omkostnaderna, då herr Lenoir, polislöjtnanten, lät anmäla sig. — Må han inträda, yttrade drottningen lifigt och klappade i händerna.