Göteborgsposten – 10 januari 1861, sida 2

har ej ett ögonblicks ledighet, icke en sekunds hvila. -De förnäma damerna gifva er ingen ro? — Åh! svarade Marie-Antoinettes hårfrisör med en min af förakt, jag öfverlemnar hofvet åt mina biträden och befattar mig sjelf endast med Hennes Maj:t. — Hvad! ni kläder blott drottningens hår? — Ja, nära nog endast hennes. Ibland, det är sannt, lägger jag några buklor på Madames eller på H. K. H. prinsessan af Artois hår, men ej ofta. Hvad beträffar hertiginnor och prinsessor öfverlemnar jag dem åt Fremont, min närmaste man. Andra damer ur förnäma verlden öfverlemnar jag åt Paul, min andre man. Hvad beträffar presidentskor, damer ur finansverlden och annat småfolk, skickar jag dem till Legros, hvars ryckte så mycket bleknat inför mitt. Återstå operasångerskorna och aktriserna, från Theatre Francais: de äro min tredje mans, Leons affär. Jag måste likväl erkänna att jag understundom nedlåter mig äfven till dessa senare damers hufvuden, men då är det för att pröfva effekten af någon nyuppfunnen hårklädsel, med hvilken jag ej vill uttrötta Hennes Maj:t, och jag väljer då alltid de vackraste ibland dem. -Ett ypperligt yrke! anmärkte Marat med ett försmädligt småleende,