Göteborgsposten – 10 januari 1861, sida 1

VII Hyrvagnen. — Nåväl, min herre, är ni ännu återställd eiter fallet? frågade Michel den bredvid honom sittande hårfrisören. Lonard mätte den frågande från hufvud till fot och då han märkte att ynglingen tillhörde medelklassen, svarade han i vänligt beskyddande ton: -— Helt och hållet, min unge vän, helt och hållet. — Men ni försummar 1 dag er tjenst? anmärkte Tallien. — Ingalunda, Hennes Maj:t väntar nog. — För tusan! inföll Joachim, den lille abbåen, skrattande; nilåter drottningen vänta, ni? — Jag är nog olycklig i dag; men hvad skall jag göra? man måste underkasta sig nödvändigheten, svarade Lonard och satte i ordning sitt krås. Hennes Maj:t är tvungen att invänta mig. — Men om Hennes Maj:t läte frisera sig af en annan? frågade Michel. — Hennes Maj:t låta frisera sig af någon annsn! utropade Lonard och hoppade till på bänken; tillfoga mig en dylik förolämpning! Omöjligt! omöjligt! Vet, unge man, att min hand är den enda som kan vidröra drottningens hår!