Göteborgsposten – 9 januari 1861, sida 2

Han vände sig derpå till stallbetjenten, som häftigare än någonsin disputerade med bryggaren. Hoche, sade han, git mig mittb indtyg, som jag tror ligger på kuskbocken. Hoche lydde snabbt och räckte kirurgen det begärda föremålet. Marat drog derur en flaska hvilken han förde till den afsvimmades näsa. Understödd af vicomten och Fouchå öppnade denne ögonen till hälften och gjorde en rörelse. — Sejder! det är ingenting ! sade Marat. Han återfår nu sansningen och inom n några minuter är han alldeles bra. — Hur är det med er, min herre? frågade Danton och nalkades. Kabriolettens egare öppnade läpparne, liksom för att framstamma en täcksägelse, men i detsamma fästades hans irrrande blick vid den döende hästen. — Ett djur, som kostat hundra louisdorer! mumlade han. Just då olyckan timade hade den lille jokeyen, som satt på kabriolettens baksida, hastigt hoppat af och sålunda räddat sig undan tilldragelsens menliga följder. Han hade varit bland de förste att komma sin herre till hjelp och betraktade nu med sorg