Göteborgsposten – 8 januari 1861, sida 2

till en strid, hvilken denne anser såsom alltför ojemn. -— En garde! en garde! skrek ännu alltjemt Joachim och sökte göra sig fri från Michel och vicomt de Renneville, som ville tillbakahålla hans utmanande åthäfvor. —Bed honom om ursäkt, hviskade markisen till Augereau. Denne höjde på axlarne; men med detta uttryck af godhet, som en man, hvilken känner sig ojemförligt öfverlägsen sin motståndare, lätt kan antaga, skot han undan Michel och Tallien, hvilka skilde honom från hans motståndare. — Herr abbåe, sade han, det är ej mitt fel om min värja sönderrifvit er kaftan. Jag förlåter er emellertid er lilla retlighet, och långt ifrån att vara förargad deröfver, förklarar jag, att ni ganska mycket faller mig i smaken, ty jag älskar de tappre, och ni har min själ godt blod i ådrorna — jag förstår mig derpå! Nåväl, räck mig handen, och låtom oss vara vänner. Oaktadt denna förklaring betraktade abben i början fäktmästaren med vreda blickar och sedermera dem som omgåfvo honom. Slutligen återlemnade han dock värjan till vicomten och emottog den räckta handen. — Tack! sgade fäktmästaren och kramade kraftigt abbeens hand. Ni har en god karakter. — Men, yttrade Danton och nalkades ku