Plötsligt afbröt han cen duellhistoria som mannen med den långa värjan höll på att berätta. — Säg mig Michel, utropade han, har du ondt i tänderna? — Om jag har ondt i tänderna? frågade Michel med förvånad min. — Ja. — Nej, visst icke! — Det var skada. — Hvarför då ? — Emedan om du haft det, du kunnat vända dig till den herrn, som kommer der. Hvilken? Den der lille eleven från militärskolan ? — Nej, den andre. — Den storvexte ? — Ja. — Det är således en dentist ? Ja, och det en som duger, svarade Tallien, skrattande; jag känner nog till honom och har minsann slitit allt för mycket ondt för den Ibekantskapen för att kunna glömma den ! — Har han kanske dragit ut någon oxeltand på er och dervid låtit en del af käkbenet göra sällskap ? frågade fäktmästaren och vred nina mustascher. (Forts.) I I j