— För öfrigt, tillade markisen, ha vi sjömän ingen rätt att visa oss kinkiga. Och dessutom kan denna resa blott bli oss angenäm eftersom vi få äran att göra den i edert och dessa herrars sällskap. Adelsmannen gjorde härvid med handen en rörelse, som gällde Lon och Dantons andra följeslagare. Desse bugade sig, medan Danton gick dem litet närmare. — Herr Joseph Fouch, sade han, professor vid kollegiet i Juil!y, och herr Lon de Saint-Just, son till en af mina vänner och hvilken är i Paris för första gången. Markisen och vikomten besvarade med en bugning denna dubbla presentation. — Herr Fouch, yttrade hr de Renneville, är ej er far skeppsredare i Nantes? — Jo, min herre, svarade professorn. — Ah! hr de Saint-Just är således på sitt första besök i Paris? sade markis dHerbois till den unge mannen. Och huru finner ni hufvudstaden ? Samtalet sattes sålunda genast i gång emellan de båda adelsmännen och de tre blifvande terroristerna, under det att Michel å sin sida återknöt bekantskapen med sin gamle fäktmästare och presenterade honom för Tallien. Den lille abbeen åter fläkade sig alltjemt, gick sakta fram och åter, gjotrde piruetter och