Göteborgsposten – 5 januari 1861, sida 2

— Och du hann fram till stranden ? afbröt Michel. — Nej, tvärtom ... böljorna öppnade Big, och jag kände mig sjunka ... — Du drunknade således, enligt din dröm ? —Ja. — Nåväl, är det obehagligt att dö under vatten ? — Minsann jag det kommer i håg. — Det är eget nog, att vi under samma natt haft så olika drömmar. Säg mig, hade du superat ? — Ja, och det kopiöst. — Nå, då förklaras saken lätt. Din matsmältning gick blott med svårighet för sig, under det att ingenting besvärade min mage. Deder drömmarne hänga ju tillsammans med blodceirkulationen. — Det är möjligt. — Nå men, sade Michel och vände sig till kusken, som mycket tålmodigt stod och väntade på att de båda skrifvarne skulle sluta sin konversation, när tror ni att vi få bege oss af? -— Genast, min herre. Stig blott upp med er följeslagare; det fattas blott aderton, svarade kusken med sitt orubbliga goda lynne. Och se der! vi börja nu att få tur; se till höger, der kommer en kund och till venster en. -— Och springande fram emot de nya per