Göteborgsposten – 5 januari 1861, sida 2

förmodligen på begäran, gifvit en militärisk snitt. Rocken var ljusblå och galonerad med silfver; västen och benkläderna voro röda och guldgalonerade. Strumporna, som betäckte de temligen vackra benen, voro hvita. En trebörnig hatt, lutande mot venstra örat, en lång hårpiska, som gick nedanför rockkragen och slutade med ett helt svall af band, samt pudradt hår, hvilket skarpt kontrasterade med näsans violetta färgton, kompletterade mannens yttre. Gående på tåspetsarne, med armbågarne vända utåt och med högra handen hvilande emot stålfästet på den omåttligt långa värjan, nalkades han med den mest triumferande hållning. — 8e der, sade Michel, och pekade på mannen med den martialiska hållningen, jag bedrar mig ej, detder är den tappre slagskämpen Pierre, min forne fäktmästare. Jag tog lektioner af honom i tre månader, hvarefter han reste till Neapel, der jag trodde honom vistas ännu. I detta ögonblick nalkades den unge abbåen de två skrifvarne. Med en graciös rörelse drog ban ur fickan en fin battistnäsduk och började dermed att sakta flägta sitt ansigte. (Forts.)