Göteborgsposten – 4 januari 1861, sida 3

ll varjehanda. En lycklig fångst. I Kristiania, berätta en norsk tidning, tilldrog sig för någon tid sedar följande händelse. En fattig tjensteflicka, som nöd. gats lemna den tjenst hon innehaft hos ett hård. hjertadt och mot sina tjenare nästan barbariskt berrskap, gick tidigt en morgonstund ut att söka sig en ny tjenst. Hennes bemödanden hade likväl hittills krönts af föga framgång; trött, sorgsen och modlös ville hon derföre återvända till sin bostad. Då observerade hon, just som hon skulle vika om hörnet till en af stadens större gator, ett stycke papper, hvilket liksom kom dansande emot henne. Hon upptog det, och 8e, det var en speciedalers sedel. Ögonblicket derefter kom ännu en papperslapp flygande — detta var en sedel på hundra specier. Snart kom en tredje, en fjerde en femte o. 8. v. af dessa sällsynta foglar rusande emot den förtjusta flickan och inom kort hade hon båda händerna fulla med sedlar, hvaribland äfven en på fembundra speciers valör. Darrande i alla lemmar af glädje, räknade hon öfver sin fångst och fann sig vara i besittning af len i hennes tanke oerhörda summan af 2,300 pecier. Ingen menniska hade varit vittne till lenna sällsamma händelse. Hvad var nu att göra? lickan ilade i sporrstreck till sin fästman, en lika å fattig varelse som hon sjelf, hvilken tjenade 08 en bryggare, och berättade för honom sin ycku. Fästmannen var förtjust; han menade på tt de nu hvilken dag som helst kunde gifta sig red hvarandra, anlägga ett stort bryggeri och omma att må som perla i guld. Flickan dere01 var af andra tankar; penningarne tillhöra ej 88, sade hon, vi måste anmäla fyndet i polisen, ch hennes älskare medgaf villigt att hon hade ycket rätt härutinnan. I Poliskammaren samanträffade de med egaren till de förflugna speedalrarne, hvilken just infunnit sig för att an