Göteborgsposten – 4 januari 1861, sida 2

du sjelf nyss sade, förtjusande. Det hvilar isynnerhet ett outsägligt behag i hennes nästan ständigt af de långa ögonhåren beslöjade blick. Och behagfull är hon, du, så att jag ej kan beskrifva det; och god, älskvärd, saktmodig! — För tusan! så eldigt du talar om din principals klient! — Rår jag för det, jag? Blott tvenne gånger har jag talat med henne, och likväl tycker jag mig alltid höra hennes ljufva röst. — Hon är demoiselle Tascher de la Pagerie, är det ej så? — Jo. Men säg mig, du tyckes sjelf temligen noga bekant med m:me Josephine de Beau-. harnais affärer, för att icke känna henne personligen. — Åh, det är derföre att jag hörde talas om henne i går. — Hos hvem då? — Hos en spansk bankir, grefve de Cabarus, som besöker Paris för Philippinska bolagets räkning. Jag var hos honom med handlingar ifrån min principal, och medan jag väntade i hans kabinett hörde jag hvad som sades i rummet bredvid; jag skulle ha hört alltsammans, om icke en den mest förtjusande lilla flickbyting i detsamma kommit in. Det var mlle Cabarus, bankirens dotter! Ett knappt elfva år gammalt barn;