— Huru? mitt fel? I — Du skulle kommit och hemtat mig klockan åtta, men i stället kom du först klockan nio. Jag hade likväl sagt dig att vi, för att ej komma försent, borde gå ut i tid. — Hm! du talar ju alldeles befängdt. Du vet ju att jag fick vänta halfannan timma på min notaries förste bokhållare, för att få denna handling. Den unge mannen slog härvid på den stora portföljen som han bar under venstra armen, och på hvars ena sida man kunde läsa: Maitre Desrousseau, kunglig notarie. — Åpropos, återtog den andre klerken, ty säkerligen hade båda två rätt till denna ståtliga titel; apropos, Michel, hvem skall du besöka i Versailles? — Jag skall skrifva ett köpekontrakt åt herr Alexandre de Beauharnais. — Åh! han som är med i amerikanska kriget. tillsammans med La Fayette och Rochambeau. — Just han. — Man säger, att han har en hustru, som är knäfveln så förtjusande! — Öch man säger sannt. — Har du sett henne, Michel? — Ja, redan två gånger. — Och du finner henne skön? — Skön är ej ordet, men vacker och, som