Göteborgsposten – 4 januari 1861, sida 2

er ——— VV LL men jag har likväl aldrig sett någonting så friskt, I vackert och förtjusande, som hennes ansigto .. — Åh! afbröt den andre skrattande, jag tyckte att du nyss anklagade mig för att råka i eld och lågor, då jag talade om min maltre DesI rousscaus klient, fru Beauharnais; och nu tyckes J det som om du icke heller skulle vara af is för mille Cabarus. För böfveln, skulle du händelsevis vara betagen i denna unga skönhet? — Jag finner henne tillbedjansvärd, svarade Lambert Tallien. — Nåväl! vänta några år och du kan fria till henne. Tallien höjde på axlarae. — Är det meningen att vi skola vänta tills i qväll? frågade han och vände sig, utan att besvara den andres yttrande, till kusken. — Nej, nej; stigen bara upp, mina herrar, svarade denne. Om fem minuter äro vi fulltaliga, och sedan kör jag i galopp hela vägen. — Och du, Tallien, hvem skall du besöka i Versailles? frågade den ljuslätte ynglingen. — Åh, jag skall till en advokat. — En advokat i Versailles ? — Ja. Han är sjelf blott på besök derstädes, och jag skall meddela honom resultatet af en konsultation. Vanligen bor han ej i Versailles och icke heller i Paris. Han har sin praktik i Arras, (Forts.)