Göteborgsposten – 4 januari 1861, sida 1

Man skulle kunnat tro, att dessa båda, så lika klädda ynglingar, varit bröder, om ej en anmärkningsvärd olikhet i deras drag och anletsuttryck, hade aflägsnat denna förmodan. Sålunda var den ene snabb och liflig i sina rörelser; den andre lugn, kall och maklig. Den ene hade rundt ansigte, hvit och röd hy, fylliga läppar, trubbig näsa, djeri blick, kastanjebrunt hår och frodiga kinder; den andre ovalt ansigte, mörk hy, tunna och fina läppar, rak näsa, snarare sorgsen än glad blick, mörkbrunt hår och magra kinder. Den enes utseende i sin helhet uttryckte sorglöshet, djerfhet, stolthet och ett öppet sinne; den andres äregirighet, beräkning, list och tillochmed elakhet. I det ögonblick, vi låta de båda ynglingarne uppträda på scenen, egde dock dessa båda olika fysiognomier ett och samma uttryck: det af oro och felslagen förhoppning. — Hvad! utropade den förste, han med rosenfärgade ansigtet, och beledsagade dervid sina ord med en betydelsefull grimas; hvad! här finnes intet enspännigt åkdon. Vi vilja här upplysa, att det slags åkdon, som utom de nyss beskrifne, hade rätt att föra resande från Paris till Versailles, voro förspända endast med en häst. Det var således ett sådant de båda ynglingarne hoppats finna,