Göteborgsposten – 3 januari 1861, sida 1

MRRNRRRAANTRETNALAREROREAEAASENA I detta ögonblick befinna vi oss åter i de ställning att framåtskridandet är på välde och denna ställning böra vi icke genom ny: misstag törvandla till en ny reaktion. — Pi långliga tider har civilisationens och friheten sak aldrig haft så ljusa utsigter som nu Genom förenade ansträngningar har den mo derna civilisationen sprängt portarne på der sista fästning, inom hvilken den gamla stabi liteten dragit sig tillbaka inom Kina, och in om den civiliserade verlden sjelti dess dubb la hem på hvardera sidan af Atlantiska oce anen har frihetens parti vunnit lysande se grar. I Europa draga sig autokratiens för täktare likt nattens rofdjur tillbaka till sinc egentliga nästen i östern och våga icke vist sigi den nya dagens ljus, och i Amerika bita slafveriets anhängare, likt ett ötverväldigadti och fjettradt vilddjur, ihop sina tänder samt rysta på sig i raseri öfver det menskligas seger. Det är denna ställning som icke får törspillas. Att göra detta förhållande varak tigt och att stadga detsamma det är det stora problem som det gamla året lemnat oss i art. Detta problem är icke ett stridens, det är ett organisationens problem. Det är icke stridens kraft, det är besinningens eftertanke som är den egenskap det fordrar. — Den civiliserade verldens problem i förhållande till Kina är att organisera ett säkert och bestämdt samlif med detta stora och mäktiga land, hvarigenom det for alltid skall indragas inom den moderna civilisationens sfer. Amerikas och Europas problemer är omorganiserandet af sina institutioner så att de principer for hvilka striden förts blifva utförda och realiserade i det verkliga lifvet. I Amerika hvälfver sig detta problem kring de åtgärder det regerande republikanska partiet skall taga i kongressen i afseende å slafverifrågan och de följder de skola kunna föra med sig. Tvenne lösningar skola vara möjliga. Antingen skall slafveripartiet inse att det icke finnes för det någon väg att taga som mindre skulle stöta deras egoistiska intressen än den att foga sig i sitt öde och inskränka sig till att söka att göra en billig hänsyn på mildrandet af öfvergången gällande; eller också skall det ledt af förblindelse försöka att genom att separera sig från unionen skaffa sig en ostörd besittning af sin orättfärdiga makt öfver sina medmenniskor samt sönderbryta revolutionsmännens herrliga statsbyggnad. I hvardera fallet skall dock, som vi engång förut sökt utvisa, frihetens sak hafva bibehållit den seger den vunnit. Det enda sätt på hvilken den kunde gå tillbaka derstädes vore om frihetens parti af den hotande söndringen läte förmå sig till kompro-. misser och eftergifter från sina principer. I Europa åter hvälfver sig preblemet icke kring frågan om bibehållandet eller upp-: lösandet af en gammal statsförening, utan. kring sammanslutningen till en ny sådan. Vestra Europas stater som alla stå under frihetens banr måste sluta sig tillsamman icke till en: