Göteborgsposten – 3 januari 1861, sida 1

De hafva i min närvaro förklarat, att Bamboula (sådant är det ovanliga namn de gifvit Madonas son) ingalunda, såsom det uppgifvits, blifvit dödad i ett gräl, utan att han tvärtom mådde förträffligt och lefde fri utom samhällets lagar och nöjd med sin lott. Öfverhopade af frågor gåfvo de båda galerslafvarne blott obestämda upplysningar. De hade några dagar före sin arrestering sett Bamboula. Han vistades då i Paris och hade, att döma af hans yttre, blott haft föga framgång i sina företag. Han hade föreslagit sina gamla kamrater en ny affär. Desse hade gått inipå densamma, utan att för tillfället veta, hvad den gick ut på. Men då de skulle begifva sig till mötesplatsen, der han skulle underrätta dem om de närmare detaljerna, hade de fallit i en snara, som polislöjtnantens tjensteandar för dem utlagt, och blefvo dervid arresterade. Hade måhända Bamboula sjelf förorsakat lenna deras arrestering? De båda galerslafvarne visste ej, hvad de i detta afseende skulle tro, men kände sin forna kamrat alltför väl, för att vara säkra på att han ej spelat dem detta spratt. Detta är allt hvad jag kunnat erfara, De våda galerslafvarne kände ingenting mera angånde ifrågavarande person. För åtta månader sedan fanns han i Paris och lefde då i torftiga