Göteborgsposten – 2 januari 1861, sida 2

kastade en forskande blick omkring sig, för at förvissa sig om, att ingen lyssnare fanns i när. heten. I natt, fortsatte Henri, har vår goda tant, m:me dOrgerel, aflidit efter en förskräcklig dödskamp ... Den sorg och fasa, som vi alla erfara vid en så oväntad och sorglig händelse, gör att jag ännu cj kan tillräckligt samla mina tankar, för att meddela er detaljerna af denna tilldragelse, Vår onkel och vår mor äro förtviflade. Lonore har nyss vaknat ur en svimning i mina armar, och jag ensam har nog styrka, för att underrätta er båda. Henri sänkte handen, hvari han höll brefvet, och betraktade sin vän. — Förfärligt! sade han. — Och dylika saker tilldraga sig midt i ett civiliseradt land, tillade Charles och höjde blicken mot himlen, liksom för att anropa Skaparens hämnd: i Frankrikes bufvudstad! Ilafva vi då sjunkit ned till samma ståndpunkt som Afrikas vildar ? — Således, återtog Henri och nalkades den undre, vidhåller du ännu din tanke, Charles? — Ja. — Du tror att alla dessa olyckor blifvit ramkallade af en kedja af brott?