Göteborgsposten – 29 december 1860, sida 2

— Deri har ni rätt. — Hvad jag är glad. Mitt hus har aldrig inrymt en så vacker samling af förnäma herrar chevalier de La Guiche, markis dHerbaut oct hans nåd ståthållaren! och magistratspersoner och prokuratorer ! — De svarta rockarne! sade Marc skrat: tande. —Men det gör mig ledsen, att denna middag väl blir den sista jag kommer att gifva baronen. — Åh, lugna er, min sköna värdinna! Om jag i dag vinner min process, skall jag aldrig glömma edra välvilliga omsorger om mig, och jag lofvar er, att komma hit åtminstone en gång om året för att dinera med mina vänner. — Domen skall således falla i dag? — Ja, svarade Marc. Processen har nu varat i två år och sju månader, det är således på tiden att rättvisa skipas. — Men, tillade fru Perrine, huru kommer det sig, att ni, nådig herre, icke är närvarande vid domstolen i dag, då utgången af processen måste intressera er så mycket? — Jag har hittills haft mod till allt, svarade Marc; men jag känner mig ej ega nog mod att gå och höra domen fällas. Ser ni, min fru, let är ej frågan om en penningevinst, det gäller nin heder.