hafvet . . . när den sedan skingrades, sågo de förvånade soldaterna endast en hög spillror. Klippstyckena ramlade från hvarandra, hafvet dånade och brusade . .. En djup tystnad hade följt på knallen och klippan darrade ännu. Vid samma tid såg folket i Fecamp, trängandes på salutorget, upp på galgen, der delinqventens kropp hängde och skälfde för vinden. Rättvisa var skipad: La Chesnaye var hängd! Epilog. Den 15:de Juni 1607. Läsaren torde påminna sig fru Perrines hus vid gatan Hoqueton i Paris, der baron de Grandair, på anvisning af den gamle sergeanten vid Porte Ncuve, hyrt sig ett rum, dit han flyttat in straxt efter duellen mellan La Guiche och grefve de Bernac. Den vackra värdinnan kom, snyggt helgdagsklädd, hem aftonen till ofvanskrifna dag med en korg hängande på venstra armen, och ett väl försegladt paket i högra handen. Hennes ansigte uttryckte helsa och glädje, och hennes steg hemåt tycktes bevingade, som om man hemma väntar sig mycken glädje. Inkommen i sin boning, gick hon med snabba