Göteborgsposten – 29 december 1860, sida 1

Ett besök hos en indisk furste. Vi ha blifvit satta i tillfälle att meddela följande brefutdrag, hvari ett svenskt fruntimmer, gift med en missionär i Indien, skildrar det besök, som hon i sällskap med tvenne missionärer och deras fruar aflagt hos ,kungen i en tamulisk stat uti hans residensstad Puducottah. Vi reste på en natt från Tanjore till Puducottah och utstodo icke så få besvärligheter i mörkret och på den dåliga vägen, men oberäknadt att en packvagn gjorde en kullerbytta, gick allt lyckligt. O hade skrifvit till kungen att vi skulle komma, och denne lät några tjenare möta oss med många slags förfriskningar, till och med får och höns, på ett ställe, der vi rastade under några timmar. En frukost anrättades der, men den blef nästan orörd. När vi voro ungefär on half svensk mil från stader, kom kungens stallmästare oss till mötes med fiera ekipager jemte förridare och löpare. Hästarne och vagnarne ställdes till vår disposition for den tid vi uppehöllo oss der. Det var en herrlig wmorgon, då vi anlände, trakten var vacker och jag glad och liflig som ett barn. Vi reste genom hela staden, som icke var obetydlig, tills vi kommo till kungens bungalow, eller hotell för gentlemen, d. v. s. tör rena europeger. Detta var ett stort vackert och luftigt hus, hvari talrika tjenare anvisade hvar och en sina rum och der vi egde alt befalla. Det bästa af allt var dock att församlingen var oss till mötes vid det lilla missionshuset och förde oss in 1 detsamma. Denna lilla hydda, der OFF så länge bott, behagade mig mycket; till densamma hörde en utmårkt vacker trädgård, hvari dock nu ormar och skorpioner alluör fritt husera. Vi blefvo der, enligt öflig plägsed, bekransade af församlingsmedlemmarne. Kungen hade skrifvit till oss att han önskade se oss i palatset kl. 5 e. m., och med undantag af min man, som, tyvärr, var hindrad af en tillfällig opasslighet, infunno vi oss alla på den utsatta tiden. Palatset var mycket stort och vi fördes genom en mängd korridorer, trappor och skräprum, till dess i ett större rum kungen kom oss till mötes med hela sin hotstat. Han var en liten man, som bar sitt i en guldmössa utstyrda hufvud mycket högt och som för öfrigt för tillfället var klädd i hvita byxor med hällor, små blarka stöflor och en svart sidenrock, d. v. s. i europeisk drägt, som tog sig kuriöst ut på den lille svarta mannen. Så snart vi inträdt, steg han fram och helsade samt bjöd fru UC sin ena arm och mig den andra. Derefter fortgick tåget ännu en god stund, under det att vår kavaljer gjorde oss korta bestämda frågor såsom t. ex. ,mår ni väl? hvar är er man? oo. s. v., naturligtvis allt på engelska.