med en ytterlig häftighet, som bebådade ett snart lförnyadt utbrott af vansinne. Jag har lemnat Van Helmont bevisen På att grefve de Bernac ännu lefver. — Har ni gjort det? utbrast Mercurius. — Har ni...? upprepade grefven med en rytning af vrede. — Ja, jag har gjort det! Ah! j han hindrat mig från att återköpa mitt lif och j han velat, att jag icke skullat draga er ned i afgrunden! Mäster Eudes utstötte ett dystert hånskratt. — En enda hade förstått mig, fortior mäster Eudes. En enda kunde tjena mig, en enda hade rättighet att bära en titel, som min vilja och mina kunskaper hade gifvit er alla tre! Han är död! Mercurius har sagt mig det! Ni ha dödat Reynold, er bror, likasom ni dödat den gamle La Chesnaye, er fosterfar! men La Chesnaye dör, och allt skall dö med honom, Grefven och Mercurius betraktade hvarandra förvånade. i — Sanningen är känd! mumlade den falske Bernac, hvars ögon slungade lysande blixtar. Ni bar lemnat hemligheten åt Van Helmont! . .. Hela byggnaden ramlar . . . Men nej, återtog han högt, det är icke möjligt! Ni har blott velat lrifva gäck med oss, gamle! ÖN R Rn n rr tinar antenn p tran (Forts.)