Göteborgsposten – 27 december 1860, sida 2

Öppningen i hålan i dalen var också oanvänd. bar. Det fanns således blott ett medel att kun na komma till skattkammaren ; det som Richard anvisat, men dertill behöfdes ovilkorligen der gamles medverkan, då han ensam kände til fjedern. Mercurius ville dessutom åt rikedomarne Han fruktade med skäl lagens förföljelse och ville rädda millionerna, i händelse ban skulle bli tvungen att fly. Grefve de Bernac hade dittills icke tyckts fästa den ringaste uppmärksamhet vid de oroliga frågor, som hans bror gjorde mäster Eudes och Richard. Han tycktes endast tänka på Aldah, som han sökte återkalla till lifvet. Han hade verkligeu lyckats stämma bloden och undersökte noga såret. Brisen var gynnande, båten gick för fulla segel; Mercurius satt vid rodret och Richard skötte förseglen. — Ingen ädlare del är skadad, sade grefven för sig sjelf. Hon skall åter komma sig. Det var detta ögonblick Mercurius, skälfvande af vrede och raseri, sökte att, ehuru försäfves, förmå den gamle tala. — För djefvulen ! utropade han och grep våldsamt tag i masten, som om han velat bryta