Göteborgsposten – 27 december 1860, sida 2

sig i lådan, som mäster Eudes, Reynold, Richard och de båda unga flickorna förut begagnat, när de hissade sig upp på gården. De hade stigit ned alla fem. Grefven hade kastat af kedjorna, på hvilka lådan hängt, för att hindra några att förfölja sig. Reynolds båt låg ännu vid foten af klippan. De hade med denna båt rott till grottorna, men då Mercurius säkerligen icke kände till hemligheten med hvalfvet, hade han velat klättra uppför klippan. Mercurius bade i mörkret ej kunnat se, att Reynolds båt aflägsnade sig från hålan under berget. Han hade trott, det Reynold och hans kamrater hade firat sig ned med repet. Mercurius underrättades af Richard om det medel, hvarigenom mäster Eudes gifvit dem tillfälle att undkomma. Grefve de Bernac hade hvarken yttrat ett ord eller gjort en åtbörd, som förrådde, att han visste mer än sin bror. Mercurius vände sig ifrigt frågande till den gamle. Denne svarade icke. Böner, hotelser, ingenting kunde förmå honom, att säga hvar fjedern fanns. Mercurius bleknade af oro och raseri: det fanns ej något medel att kunna komma in i grottorna. Öppningen var tillbommad och det behöfdes betydligare krafter än hans för att få upp den.