Göteborgsposten – 27 december 1860, sida 1

möttes endast af en trappa, som förde till en högre våning. De skyndade uppför trappan och befunno sig snart i en stor grotta midtibland en mängd fat, som stodo symetriskt ordnade omkring väggarne. — Grottor! utropade Sulpice. — Grottorna! upprepade de båda andra med tilltagande häpnad. De hade ännu icke återkommit från öfverraskning, då genomträngande skri trängde till deras öron, och innan de ännu kunde uppfatta hvarifrån ropen kommo, störtade en qvinna in emot dem. Denna qvinna, med sitt orediga hår, sönderslitna kläder och förskräckelsen afmålad i sina anletsdrag, var Catherine. — Hjelp! hit! försvara mig! ropade hon och nedföll för Sulpices fötter. — Dö! dö! ljöl i detsamma en dyster röst. Mäster Eudes kom nu med en dolk i ena banden och en fackla i den andra inrusande i gången, hvilken våra läsare känna. Bakom honom kommo tvenne män, Mercurius och Richard. De trenne tjufvarne stodo orörliga och stumma vid åsynen af denna oväntade scen.