Göteborgsposten – 24 december 1860, sida 2

till rikedomar, som vi ej känna till! afbröt Mathias. — Det var just hvad jag ville säga. — Vi kunna således nu handla utan fruktan att bli störda i våra forsknings. — Fullkomligt. — En god id, Sulpice! Vi riskera ju dessutom intet? — Nästan ingenting! En onödig promenad. — Nåväl! jag har lust att promenera! sade Mathias. — Man har således begripit? sade Sulpice. — Begripit! upprepade de båda andra. — Då framåt marsch! — Huru skola vi gå? — Vi bege oss dit till sjös; det är först och främst mindre tröttande och det är dessutom beqvämare att stiga upp än ned; jag har en repstege, försedd med goda krampor; vi skola taga dena med. — Skönt! De tre vännerna trände sig genom folkhopen och lemnade salutorget i detsamma delinqventtäget visade sig. De togo hvarandra under armen, gingo utför stora gatan ned till sjön, hvarest de stannade, der badhuset nu ligger, d. v. 8. vid sjelfva foten af klipporna.