Göteborgsposten – 22 december 1860, sida 1

vara inne, sökte hastigt stöta till Diana. Knifbladet gnuddade vid den unga flickan, men parerades dock lyckligtvis i tid af grefven. Mäster Eudes ville ånyo försöka. Grefven släppte Diana och grep tag i den gamles händer, så att han blef oförmögen att röra dem... Van. Helmont och Mercurius stredo alltjemt om lif eller död... ställningen var förfärlig. Den lärde kände sina krafter mattas af; de år, som lågo emellan honom och hans motståndare, gjorde denna strid så ojemn, att man ej gerna kunde tvifla om utgången deraf. Van Helmont utstötte ett doft rytande och föll. Mercurius kastade honom under sig... Ingendera utaf dem hade ännu kunnat begagna sina vapen. Mercurius låg med knäet på den lärdes bröst. Han höll honom med ena handen hårdt om strupen och sträckte ut den andra mot grefve de Bernac. — Din värja! din värja! skrek han. Van Helmont ansträngde sig att komma lös, men förgäfves: han var nära att qväfvas under tyngden af Mercurii kropp. Banditen hade fattat värjan som hans broder sparkat till honom, emedan hans egna hänvoro upptagna med att hålla fadren. Mercurius tog vapnet och höll spetsen tryckt mot Van Helmonts hals; denne vände