Göteborgsposten – 21 december 1860, sida 2

Marc rådfrågade visaren å ett stort ur som han bar hängande på bröstet, enligt der tidens sed. — Hon fattas fem minuter i tolf! sade han. — Låt ost då vänta, svarade Giraud och om Van Helmont ej befinner sig hos oss, då hon är fullt tolf, så klättra vi öfver murarne. Jag har snören. LII. Lilla tornet. Under det de fyra männen sålunda närmade sig det Röda huset, grep Van Helmont i laboratoriet derinne begärligt tag i de Papper, som mäster Eudes räckte honom. -Det är riktigt! mumlade han med feberaktig oro och genomögnade papperen. Det ir riktigt! ... du har ej bedragit mig! — Förmå då Aldah att tala! utbrast den gamle ifrigt. Van Helmont vände sig till somnambulen. — Vet du, hvem som burit hand på koallgrenen? frågade han med befallande röst. Vet du, hvem som har krossat det magiska rädet ? — Ja! svarade flickan, ytterligt upprörd.