Göteborgsposten – 21 december 1860, sida 2

M— VÄL VÄ OO och ryggade tillbaka vid åsynen af de båda männen. La Chesnaye satte bort kandelabern och rusade på henne. — Det är då du, som brutit sönder korallI grenen? sade han med fämtande röst. — Ja... nåd!... det är jag! mumlade Diana och föll på knä framför banditen. Van Helmont skyndade mot mäster Eudes och vände bort den öfver den unga flickan redan höjda knifven. — Din ed! skrek gubben, fradgande af raseri, din ed! ... du har svurit, att ej ställa dig i vägen för mina önskningar! Jag har hållit min ed, Van Helmont! du måste hålla din! Dessutom, tillade han och visade efter hvarandra på Aldah och Diana, välj!. . . endera! Om du försvarar denna, dödar jag den andra ! Med ett språng var han vid Aldah. Van Helmont lemnade Diana, — Lemna detta rum! sade mäster Eudes och hotade altjemt med knifven den sofvande, hvars anletsdrag dock ej visade den minsta förändring, ty under inflytandet af den magnetiska sömnen var endast kroppen närvarande vid denna scen: själen vistades isolerad i helt andra regioner. C(Forts.)