Göteborgsposten – 21 december 1860, sida 1

Europas mäktigaste herrskare, för att ej märka det sympatierna för det frigjorda Italien alstra jemförelser och jemförelserna önskningar, hvilka böra tillfredsställas genom några uppoffringar innan de växa till anspråk — något som, enligt hvad erfarenheten utvisar, gär tort nog i Frankrike. Kejsaren liknar en vaksam kapten, hvars säkra blick uppfattar det första stormbebådande molnet vid horisonten, och som refvar seglen i tid för att kunna trotsa vindarnes raseri. Lrfarenheten bar visat huru vål han känner Frankrike, huru riktigt han förstår bedöma hvarje situa tion, huru skickligt han vet att begagna sig af de skiftande konjunkturerna. Med ullhjelp af det ,,röda spoket grundade han envåldet på republikens ruiner och denna måktga bundstörvandt har han till icke ringa del av tacka för den förvånande passivitet, hvarmed de stolta och frihetsälskande transmännen sedan dess underkastat sig hans vilja. Men de stora händelsernas utveckling 1 Italien har berotvat ,spöket en stor del af dess inflytande ofver simnena, -,Ordningspartiet 1 Frankrike har sett en genomgripande revolution genomtloras utan att fredliga medborgares ht och egendom lupit ringaste fara, utan alt det från ew gräsligt tyranni befriade folket tagit eller ens tordrat hämnd på sina förtryckare. Det har sett huru samvetsgrannt lag och rätt respekterats under sjelfva ofvergängsperioden, och huru en ny sakernas ordning ull allmän tillfredsställelse trädt i den gamlas ställe hksom af en naturnödvåndighet. En dylik erfarenhet måste ovilkorligen stärka det demokratiska partiet i Frankrike på samma gång som den försvagar den gloria, hvarmed Frankrikes ,, räddare vetat vmgitva sig. Fordringarne på frihet kunde ej mera alspisas med talet om de i mörkret smygande terroristiska och kommunistiska tendeuserna, då man ej kunde komma fram med det tor den franska mationen kränkande påståendet att den var mindre mogen tör friheten an den italienska. Allt dewa kunde ej undgå denne furstes skarpa blick, och i stallet au lemna det demokratiska partiet tid att begagna sig af sin fördel mot honom grep han, som skalden säger, ögonblicket i de tlygande lockarne och beviljade retormer, som skuilc helsas med entusiasm i det på dylika kejserliga presenter oförberedda landet under det att de i sjelfva verket föga inskränkte den kejserliga makten. I sanning ctt klokt schackdrag, väl egnadt att bekrälta de goda tankar man hyser om Napoleons poliviska instinkt! Hade Frans Joset beslutat sig för ett sådant för några år sedan, då ännu lugn rådde 1 hans stater, skulle hans och den österrikiska monarkiens ställning säkerligen nu varit helt annorlunda.