Göteborgsposten – 19 december 1860, sida 2

Grefven tycktes vara fullkomligt nöjd med den verkan som åstadkommits. — Ni förstår, sade han, att liksom denne usling begått eller kunnat begå under mitt namn en hop brott, likaså är jag äfven intresserad af att bevisa hvilket nedrigt bruk han gjort af detta ovanliga fenomen. MHandlen nu, mina herrar, då intet tvifvel mera återstår, och för Guds skull aftvingen honom en fullständig bekännelse af sma brott. Må han säga oss, bvart vi skola begifva oss, för att kunna rädda fröken dAumont och dottren till min förträfflige vän, seigneur Van Helmont. Ståthållaren af Paris qväfde en suck och gaf ett tecken åt bödeln, som genast bemäktigade sig delinqventen. Marc betraktade efter hvarandra La Chesnaye och grefve de Bernac. — Hvad är deras afsigt? frågade han sig sjelf med djup oro. Hvad vilja de? hvad tänka de? Om tortyren verkligen användes, skall denne man ej kunna motstå! Han skall tala... han skall säga sanningen, och den andre?... hvad skall han göra? ... Om denna afrättning är en komedi, skulle ju alla här vara i komplott med dem?... Omöjligt! omöjligt! ... Men hvad skall jag väl tänka då .., hvad skall jag göra? ... Hvad det dröjer . . . Hvarföre är icke