Göteborgsposten – 19 december 1860, sida 2

lingarne, sedan han dock först helsat på dAumont. Då fången såg en af sina bröder komma in i salen i den lysande drägten, utstötte han ett doft rytande och hans gnistrande blicka häftades med ett vildt uttryck på den unge grefven. -— Mäster Jehan, sade ståthållaren af Rouer till bödeln, förbered den lifdömde. — Förlåt, mina herrar, inföll grefve de Bernac och trädde fram; jag skulle vilja bedj: eder om en gunst. — Hvilken då, hr grefve? svarade ståt hållaren. — Ått, för min famtida säkerhets skull man ovederläggligt konstaterar den likhet, son genom någon elak nyck af naturen förefinne: mellan denne skurk och mig. Varen goda oci låten aftaga honom skägget och peruken, så at intet tvifvel mera må komma att i detta afseend ega rum? — Mycket gerna, hr grefve, sade ståthålla ren af Rouen. Mäster Jehan, hörde ni? Bödeln närmade sig La Chesnaye och ryckt våldsamt af honom hans långa skägg och hår Ett sorl af djup förvåning genomlopp salen Denna likhet mellan grefven och banditen va så stor, att alla stodo häpna.