Göteborgsposten – 19 december 1860, sida 2

Rättegångsoch Polissaker. En ladhuggare. Den 15 i denna månad på förmiddagen blet tör tredje resan stöld straffade manspersonen Jonas Anderson från Lerberg i HElfsåkers socken och Fjäre härad at Hallands län, af poliskonstapeln N:o 36, Anderssen anhållen, för det han från värdshusidkaren J. Jonsson, boende i huset N:o 31 i Majornas 5:te rote, olofligen tillgripit penningar till belopp af 2 rdr 61 öre rmt, hvilka penningar varit törvarade uti en i värdshusrummet stående låda af trä. Härom företogs sistlidne gårdag förhör inför poliskammaren, dervid Jonas Andersson inställdes från celltängelset och målsegaren Jonsson personligen tillstädeskowm och uppgaf, att han sjelf ej varii hemma vid det tillfälle stölden föröfvades, men att hans hustru för honom berättat dervid skulle så hafva tillgått, att, sedan Jonssons hustru från värdshusrummet ingått uti ett intill detsamma befintligt rum, hade hon, just som hon återvände till värdhusrummet, fått se Jonas Andersson, som jemte en qvinsperson från landet der under tiden innevarit, atlägsnat sig genom dören till gatan, dervid han under armen haft med sig en låda, hvilken mycket liknade den som makarne Jonsson begagnade i värdsbusrummet till kassalada, hvarföre bustru Jonsson som genast fattat misstanka om att det vore samma låda som Jonas Andersson burit på under armen, eftersatt denne och ätven upphunnit honom å vägen straxt utanför värdshuset, då likväl Jonas Andersson redan hunnit att göra sig qvitt från lådan, hvilken dock, sedan den i närheten posterade poliskonstapelu N:o 36, Andersson, blifvit tillkallad, befunnits vara liggande ut: en buske straxt invid det ställe, der Jonas Andersson anhölls, och dit denne, sedan han märkt sig hatva blitvit upptäckt, således kastat lådan, dock törst efter det ban tillegnat sig deri förvarade penningar, hvilka han äfven vid häktandet innehade. Poliskonstapeln Audersson, inkallad för att upplysningsvis höras, berättade, att, sedan han anhållit Jonas Andersson och lådan blifvit å uppgifna stället påträffad, hade Jonas Andersson till en början förnekat att han knipit penninglådan och föregifvit, att de hos honom anträffade penningar, hvilka hustru Jonsson genast igenkände vara desamma som legat i lådan, vore honom tillhörige, samt att han deraf från hemmet medfört 1 rdr 50 öre och fått de öfrige såsom liqvid för försålde skoarbeten, dervid dock Jonas Andersson under redogörelsen härför haft olika och motsägande uppgifter, hvartör det syntes klart att han icke fått tillräcklig tid på sig för att göra sig riktigt hemmastadd med sin nyförvärfvade kassa. Emellertid hade Jonas Andersson blifvit uppförd i polisvakten och erkände slutligen der att han stulit så väl lådan som penningarne. Härefter förhördes tilltalade Jonas Andersson, som, angående sina lefnadsomständigheter, uppgaf, att RER ARRESTERADE OBE RKSERSREA ör