derigenom snarare skall förmås, att göra, hva jag önskar. —Hvad önskar du? — Att få veta magnetismens hemlighet. — Du skall ej få veta den, sade Van Hel mont. Den gamle blef ytterligt blek. — Du vill icke delgifva mig den? uppre pade han. — Nej! I ersättning för de bevis, som dr skall lemna mig, skall jag förmå Aldah att tala men jag skall göra det sjelf. Mäster Eudes utstötte ett doft rytande. — Då, sade han, sksll du ej komma häri från med lifvet! — Nåja! svarade den lärde kallt, vi skol: då dö tillsammans ! Van Helmont! Van Helmont! akta dig för min vrede! — Den skall ej vara länge, La Chesnaye! sade den lärde med genomträngande stämma. Betänk, att korallgrenen blifvit sönderbruten för fyratioåtta timmar scdan och att du derföre icke har mer iän tjugofyra timmar qvar att lefva! Döda mig! jag skall ej ens söka att försvara mig ! Mäster Eudes tycktes vara rof för den djupaste rörelse. Han gjorde några hastiga slag omkring rummet, lik ett i en jernbur instängdt