Göteborgsposten – 18 december 1860, sida 2

ARA I afseende på den unge grefven, berättar ja fullkomligt hela sanningen . .. både de skäl son ledt mig till hämnden och detaljerna af denn hämnd äro der noggrannt anförda. Jag tilläg ger, att gossen varit nära att på min befallnin; bli dränkt, men som Jag förföljdes af lagen, ble jag tvungen att fly, och då jag ej kunde komm: till hafvet, för att deri kasta barnet, som då än nu var sjukt efter sitt fall, lade jag det utanföi en fiskares hydda, utan att veta, hvad som skull inträffa. — Är det allt? frågade Van Helmont. — Ja, svarade den gamle. Den lärde såg honom forskande i ansigtet. — La Chesnaye, sade han, du ljuger! Du söker bedraga mig! Du eger ej sådana bevis på identiteten hos sonen till dina offer. — Jag eger dem! — Omöjligt, säger jag dig. — Hvarföre ? — Derföre att du ej kunnat vara nog dåraktig, att behålla grefvens berättelse eller qvinnans förklaring och derigenom sjelf skrifva din egen dödsdom. — Dessa trenne pergament finnas, sade mäster Eudes, och jag har dem. Förstår du ej? — Nej.