Göteborgsposten – 18 december 1860, sida 2

spetsen af en dolk och sedan gjorts outplånlig medelst en kemisk komposition, beredd af ei vän. — Af mig! utbröt Van Helmont. — Ja, han nämner just ditt namn. — Sedan ? — Det andra beviset ? — Ja; hvad är det? — En förklaring af den qvinna, åt hvilken hr dAumont lemnat barnet, som han räddat ur djupet, dit jag kastat det. I denna förklaring återkallar hon helt och hållet sin inför parlamentet afgifna berättelse ; hon säger att hon icke blifvit jemte grefvens son bortförd af La Chesnaye, utan att hon, som tillhörde bandet, lemnat La Chesnaye barnet några minuter efter det den resande aftlägsnat sig. — Har denna qvinna skrifvit förklaringen ? utbrast Van Helmont, hvars kinder lågade. — Jal — Har hon med egen hand undertecknat lensamma ? — Ja, och inför tvenne vittnen. — Hvilka äro de ? — De äro döda nu. — Och det tredje beviset? — Det är mitt verk, svarade mäster Eules. I denna andra förklaring beskrifver jag mständligt mitt lif; jag talar om mina söner...