Göteborgsposten – 15 december 1860, sida 2

undan Giraud. Du skall få se; jag har min plan! i — Vi ha då ingenting mera att frukta på detta håll? — Intet! — Då föra vi i natt bort de unga flickorna! — Och den gamle... . — Han är Reynolds medbrottsling; de ba båda velat störta oss ... Hvad förmår han dessutom emot oss? — Nåväl! sade Humbert med triumferanie jton, det svåraste är gjordt. För att nå mälet, behöfva vi blott sträcka ut hauden. I I — Låt oss sträcka ut den då, Humbert? men låt oss börja med att tillintetgöra den, som , trott sig skola krossa oss. Kom! i — Han är i galleriet! sade Humbert. Följ mig, vägen är fril Om någon fara hotar, känner du väl signalen ? — Ja; en modulerad hvissling. — Det är detsamma. De klängde sig båda upp, skyndade till gången, der Humbert lagt kroppen och bar denne i bort i hvalfvet. Humbert slog eld och tände facklan, under det Mercurius slet svepduken från det bårdt bundna offret. I Den nedre delen af ansigtet på den bundne i