Göteborgsposten – 13 december 1860, sida 2

La Chesnaye lösgjordes från hästen och tvingades att gå in i värdshuset. Kaptenen kastade en eldig blick omkring sig; derpå sänkte han sitt hufvud och lät leda sig utan motstånd, liksom hade han varit öfvertygad om att allt motstånd varit förgäfves. Grefven inträdde först i salongen. — Jag har lyckats, mina herrar! sade han. Polissoldaterna hafva lemnat mig ett kraftigt bistånd, och jag har ändtligen åter lyckats gripa den fördömde La Chesnaye, hvars afrättning, såsom jag hoppas, ej skall låta länge vänta på sig. — Hvar tog ni honom? — Huru betedde ni er? — Försvarade han sig? — Ursäkta! sade grefven, utan att besvara alla dessa på en gång framställda frågor. Låt oss först öfvertyga oss om att han är rätter person, sedan skall jag gifva er alla nödiga förklaringar. -Denna identitet är lätt bevisad, svarade dAumont. Jag känner fullkomligt igen La Chesnaye. — Och jag med, sade La Guiche. — Och ni, hr Van Helmont? frågade grefven. — Denne man är verkligen kapten La Ches. naye! sade den lärde.