Göteborgsposten – 13 december 1860, sida 2

XLV. Fången. I spetsen för den trupp, som tågade fram på torget, omringad af folkmassan, red grefve de Bernac med sönderrifna och nedfläckade kläder alldeles som efter en häftig strid. Polissoldaterna följde honom och på en häst, som gick alldeles efter grefvens, såg man en kropp ligga utsträckt och väl fastbunden, oförmögen att kunna göra en enda rörelse. Denne var. om man skulle tro på hans svarta sammetsdrägt, vida röda kappa, långa skägg och ovårdade hår, just den djerfve bandit, hvars signalement var alla bekant. — La Chesnaye! skrek pöbeln. — Ned med banditen! — Till galgen med kaptenen! — På steglet med röfvaren! — Lefve polisen! Då grefve de Bernac blef varse ståthållaren och de öfriga på balkongen till värdshuset, höll han inne sin häst och hoppade ur sadeln. — Tag fången och för honom till ståthållaren! befallte han soldaterna. Derpå fortfor han, vänd till en annan: — Spring till stadshuset och bed ståthållaren af Rouen jemte kriminallöjtnanten genast skynda sig hit!