Göteborgsposten – 12 december 1860, sida 2

ningslängderna med afseende på de skattebidrag, som utgå utan åtskillnad från alla samhällsklasser, utgöra hela folianter, samt att högst få af arbetsklassen verkligen kunna betala något. Kand. Philipssons yttrande om dess principmässiga fritagande från fattigskatt, finge icke tolkas derhän, att ju icke personer tillhöriga arbetsklassen, hvilka hafva känd förmögenhet eller större arbetsförtjenst, såsom jernbärare och andra, fått efter förmåga deltaga i skattebördan. Mag. Hedlund påyrkar för sin del icke någon förändring; och har ingenting emot, att taxeringen sker efter kommitterades bästa öfvertygelse. Öfvertygelsen bör likväl stödjas af grunder. Den af kand. Philipsson föreslagna bestämningen är olämplig. Skall frihet finnas i det ena fallet, bör den ock finnas i det andra. Anmärkningarne mot senaste taxering har egentligen riktats deremot att väl bergade personer hafva fått liten eller ingen skatt. Så betalar en handtverkare med 20 gesäller (namnet kan enskildt uppgifvas) icke mer än fem rdr. Talaren har hemma ett stort syndaregister i detta hänseende, ehuru arbetsklassen alls icke afsetts. Skatten bör rättvist fördelas mellan inkomster och förmögenhet. Kand. Philipsson anmärker mot föregående talare, att den af honom uppställda principen alltjemt blifvit följd. Afgifternas storlek har bestämts efter inkomsten och förmögenhet. Har någon haudtverkare, som sysselsätter många arbetare, fått ringa skatt, har detta dels berott derpå att de personela af gifterna för dessa arbetare enligt föreskrift tagits med i betraktande, dels derpå att ge: sällernas antal ingalunda är någon säker måttstock på förmögenheten. Beslutet blef, enligt ordförandens proposition, af ingen motsagd, att intet tillägg till den gamla bestämningen skall göras. Lika: ledes godkändes ordförandens förslag att dis kussionen icke skall i protokollet intagas. Fattigförsörjnings-direktionens ordtörande d:r Dickson begärde nu ordet för att påpeka den olägenhet och den ränteförlust, som för anleddes deraf att fattigförsörjningens kassö! icke förr än sent på året kan utbekomma er väsentlig del af de af stadens invånare anslagn: medlen, emedan äfven en stor del af de an senligare afgifterna icke betalas förrän rest längden redan blifvit uppgjord. Orsaken tor de ligga deruti att forsummad betalning icke är belagd med några stämmoböter, såsom for hållandet är med kronoskatten. Borgmästare Ewert intygade riktigheter af hvad den förre talaren anfört. Man kunde icke utan förvåning se på restlängden sådan: namn som der esomoftast förekomma. Mag. JIfedlund hade ingenting emot be stämmandet af böter för försummad betalning Orsaken till det öfverklagade förhållandet be rodde derpå ,att man icke kom sig för man vore van att betala på sitt kontor. Er hvar som hade haft någon befattning med in samlandet af afgifter till enskilda sällskaper hade erfarenhet härom. Stadens invånare beslutade att 6 öre pi riksdalern skall såsom ersättning for fattig försörjningens ränteförlust erläggas af er hvar, som ej inom bestämd tid inbetalt si fattigskatt. Då ordningen nu kom till det vanlig: beslutet, om besvärsrättens inskränkande til dem som nu förbehöllo sig sådan rättighet föreslog stadsmäklare J. Dahl att en hva skulle ega att inom en månad efter taxerin gens uppgörande hos kommitterade söka än dring. Ordföranden invände häremot, att, ifal besvären godkändes och taxeringen i följ deraf måste för de öfriga ändras, skulle dess kunna göra auspråk på liknande besvärsrät och så in infinitum. Handl. Julius Lindström instämde me hr Dahl och påpekade att kommitterade skol uttaxera ett så stort belopp att det blir till räckligt äfven om anförda besvär skulle för lanleda någon nedsättning. På samma sä måste nu göras med afseende på dem so! från början förbehållit sig besvärsrätt.