Göteborgsposten – 12 december 1860, sida 2

— Hvad! inföll markisen förvånad, ni tror då ännu att grefve de Bernac icke är någon annan än La Chesnaye sjelf. — Ja, eller åtminstone en af dem som bära detta namn. — Men denna utomordentliga likhet, sade dAumont, denna likhet, som vi alla sett, som förklarar allt och på det tydligaste bevisar grefve de Bernacs oskuld, denna likhet ... .— Denna likhet, afbröt Van Helmont, förnekar jag icke. J veten att tvenne ega den, jag tror de äro tre. Det är just denna sällsamma likhet, som hittills utgjort La Chesnayes styrka, ty de äro tre, mina herrar, glömmen icke det! De äro tre, jag upprepar det ännu en gång, jag har sett dem alla tre tillsammans här i detta värdshus. — Således, sade La Guiche, medger ni, att de, då denna förening utgör deras styrka, ej skola försöka något emot densamma? .— Det medger jag. — Huru kan ni då förklara grefve de Bernacs uppförande nu? — Huru jag kan förklara hans uppförande? -— Ja. (Forts.)