Göteborgsposten – 12 december 1860, sida 1

Den gamle gick nu genom vestibulen, stötte upp en dörr och inträdde i en starkt upplyst sal. Dörren tillslöts efter honom. Reynold närmade sig en trappa till höger om det rum, hvari Richard befann sig. Han höll alljemt Diana tryckt till sitt bröst. Han gick uppför trappan till första våningen skyndade oaktadt mörkret genom flere salar med säkerheten hos en person, som fullkomligt väl känner lokalen. Snart uppnådde han ofvannämnda tornrum, der han lade Diana på en bädd. Sedan han derpå öfvertygat sig om att fönstren voro väl tillslutna och att jerngallerna skulle göra hvarje försök till flykt omöjligt, gick han ut, stängde igen dörren efter sig och tillbommade den omsorgsfullt. Derefter gick han tillbaka ned till Aldah. I detsamma han skulle lyfta upp den unga flickan, hejdade han sig och sade halfbögt, lydande en plötslig ingifvelse: — Jag måste skilja dem åt! De sofvo, när vi lemnade hvalfvet . .. det veta ej, att de tillsammans förts hit... Om jag återlemnar Diana till sin far, efter att ha ryckt henne härifrån på ett otvetydigt öppet sätt, skall hon ej kunna säga, att jag qvarlemnat Aldah här! Hon bör, liksom alla andra, tro att Aldah blifvit qvar i grottorna, i La Chesnayeska bandets våld . .. Van Helmont