dessutom icke dröja länge der, ty redan i morgon och såfort Mercurius blifvit aflifvad, skall Jag föra Diana tillbaka till sin far... — Du har då redan glömt den ed du svurit mig? utropade mäster Eudes. Har du ej svurit, att du skall, tills den tid är tillända, som hotar mitt lif, endast egna dig åt mig? — Det är sannt, min far, sade Reynold efter ett ögonblicks tystnad. Jag har svurit och Jag skall hålla min ed. Förfoga öfver mig. — 1 morgon skall Van Helmont vara här. Jag vill det! han måste! Jag skall i morgon känna namnet på den varelse, hvars blod skall rinna för mig och mitt verk! Du får cj innan dess lemna detta hus, Reynold! — Jag skall lyda er, min far. — Godt, min son! bär då dessa qvinnor bort i tornet och kom sedan till mig i mitt laboratorium. — Hvad! utbrast Reynold förvånad. Tänker ni då ännu arbeta ? — Alltid! Vet du ej att elden i spiseln aldrig får slockna? — Men ni behöfver säkert några ögonblicks hvila. Naturen har sina kraf. — Icke min. Kroppen lyder själen! Jag skall hvila, då jag har cvigheten framför mig till att handla.