Göteborgsposten – 11 december 1860, sida 2

Huset och lade till i en liten vik, som låg alldeles inunder det så illa beryktade kastellet. — Vi ha passerat Fecamp utan att bli bemärkta, sade Reynold och lade bort sin åra. Ingen kan se oss nu gå i land! Reynold hoppade härvid ut i vattnet, som nådde honom till knäet och gick in i viken, som låg alldeles inbäddad och undandold bland klipporna, som reste sig höga omkring. I djupet af viken fanns en håla, som förde till klipporna. Denna håla eller öppning liknade fullkomligt ingången till en grufva. Reynold steg upp på ett klippblock, som låg framför öppningen, och hoppade på andra sidan ned på marken, der han lade sig ned och tycktes under flere minuter sysselsatt med ett besvärligt arbete, tv hans korta och starka andehemtning förråde, huru ansträngande arbetet var. Slutligen reste han sig åter och hoppade ånyo upp på klippan. Ett doft ljud hördes och ett slags öppen låda sänkte sig ned till klippblocket. Denna låda var nog stor att kunna rymma ett halft dussin personer. Hon tycktes ha kommit uppifrån klippspetsen och hängde på fyra grofva jernkedjor. (Forts.)