het, den beräknade skilnadssumman icke heller kan vara underkastad någon synnerlig minskning. Men, ehvad denna skulle blifva större eller mindre, så kräfver hufvudfrågan, från len financiela synpunkten sedd, lösningen af en annan fråga af grannlaga art, huruvida nemligen en kommun skäligen kan från styrelsens eller de förvaltande myndigheternas sida tillförbindas att verkställa en kostsammare byggnad för den allmänna rörelsens bebof, då ändamålet kan med en mindre kostsam vinnas. Med rättigheten till uppbärande af tolag och andra afgifter på handel och skeppsfart har staden ock fått förbindelse att hålla i fullgiltigt skick de byggnader och öfriga anstalter, som rörelsen påkallar; men till bekostande af åtgärder utöfver gränsen af denne fullgiltighet finner Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig icke ega fog att tillstyrka kommunens förpligtande. Genom det föregående har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sökt utreda, huruvida det förslag att, i stället för Lejonbryggan, anlägga kommunikationsled emellan södra och norra delarne af staden medelst östra hamngatans fortsättning öfver brunnsparken och brobyggnad öfver norra hamnkanalen, eller det att ombygga Lejonbryggan, med åsidosättande af nyssberörda anläggning, bör hafva företräde och torde deraf framlysa, att för det förra skälen äro öfvervägande. Då emellertid Borgerskapets Aldste, vid ärendets behandling intör Magistraten, icke definitift yttrat sig om Lejonbryggans borttagande, och då, vid det förhållande, att i hvarje fall en anordning af brunnsparken skall ega rum, skäl är för handen att, äfven utan hänsigt till hvad om brobyggnaderne öfver stora hamnkanalen kan blifva beslutadt, utsträcka denna anordning till hvad Borgerskapets Aldstes förslag åsyftar, anser Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sig nu endast böra till godkännande och fastställelse hemställa merberörda af Borgerskapets Åldste töreslagna plan till kommunikation emellan stadens södra och norra delar, medelst fortsättning af östra hamnkanalens östra kajbyggnad till norra hamnkanalen och bro ofver sistnimnda kanal, enligt de af ingeniören kaptenen Richert uppgjorda planoch profilritningar, under dervid, enligt Borgerskapets Åldstes framställning, fästadt vilkor, atticke allenast sistberörde bro ofver norra hamnkanalen, men äfven de tvenne, stora hamngatorna tillhörande, broarne öfver östra hamnkanalen, som utgöra delar af ifrågavarande kommunikationsled, och hvurs konstruktion vid ombyggnad afses alt blifva enahanda med den öfver norra hamnkanalen, gifvas samma bredd som stora hamngatorna, och att den vid vattenledningens reservoir anlagda bro likaledes tillökas till samrba bredd, som den gata hvaraf den utgör fortsättning; och torde det få ankomma på vederbörande att sedan ifrågavarande arbeten blifvit fullbordade ånyo taga under öfverläggning frågan om Lejonbryggans umbärlighet och dervid i afseende å ärendets behandling för öfrigt i författningsenlig ordning förfara.