Göteborgsposten – 10 december 1860, sida 2

upphört och hafvet rörde sig endast i långsamma dyningar. Kl. sex försvann så småningom misten, ett fullkomligt mörker rådde och månen, som uppsteg ur hafvet, kastade sitt silfverskimmer öfver de blygrå böljorna. I en genom vågornas ständiga nötning i klippan urholkad håla låg en båt fastgjord. I denna stod en karl med en lång åra i handen. I aktern lågo tvenne, som det tycktes liflösa kroppar, inhöljda i hvita drägter. På en liten strandsluttning, som fanns mellan hålan och sjön, stod en fjerde person, upptagen med ett arbete, hvars natur det var omöjligt att utgissa. I sjelfva ingången till grottan syntes ElKebir, som höll under sina tassar ett förfärligt stympadt lik. Karlen på den lilla strandsluttningen reste sig, gick bort till båten och hoppade uti densamma. I detta ögonblick framkom en femte person ur skuggan och gick i sin ordning, efter att i förbigående ba smekt vilddjuret, ned till båten. Han hoppade öfver relingen och ställde sig i aktern, melian de båda liflösa kropparne, der ban fattade tag i rorpinnen. Båten stöttes från land och gled lätt fram på de lugna böljorna under det utskjutande klippblocket.