Göteborgsposten – 8 december 1860, sida 2

s—— — X— - -—-----—-x-qZ--mnnmnnmmQHm nä TT n nunnnnxnn8.nnoemow os vo oNCrAA i hela sin majestätiska längd och hans ögon flammade. — Talar du sannt, Reynold? sade han långsamt. s — Jag svär er det, mästare! — Du förklarar dig vara underlägsen ? — Ja. — Du erkänner mitt värde? — Jag erkänner det. — Hvarje tanke på stolthet, revolt och tvifvel har då slocknat inom dig? — Jag tror blindt på edra kunskaper, mästare! — Du skall alltid förbli en tillgifven och trogen lärjunge? — Jag svär er det ännu en gång! Den gamle log och hans ansigte upplystes af en glädjestråle som kom ansigtets fulbet att för ett ögonblick försvinna. — Friheten vinkar dig, sade han; i detta ögonblick har du ej mera ett oundvikligt behof af min makt, jag bör således tro dig, min son, jag tror dig också! Oss båda tillkommer hädanefter den högsta makten! Dig tillhöra jordens njutningar ; mig hemligheten af det eviga lifvet! Men då denna hemlighet blifvit funnen, så skall du få del deraf, Reynold, frukta ej annat! Kom blott ihog att jag måste, inom tre dagar, ha i mitt våld den menskliga varelse, som sönderslagit det