Göteborgsposten – 8 december 1860, sida 2

Mäster Eudes visade dermed på hafvet. — Kan ni då äfven skaffa mig utvägar, att gå på vattnet? frågade Reynold. — Till venster om grottan skall du finna en båt; men för att kunna fly i säkerhet, måste du afvakta natten, min son, ty klipporna äro bevakade, som du vet, och man skulle förfölja dig, utan att du kunde förmå gö-a något allvarsamt mot-. stånd. — Ni har rätt, sade Reynold efter ett ögonblicks besinning. Låt oss vänta! Reynold lemnade derpå Diana åt Richard, tog den gamles arm och drog honom med en rö-. relse af djup vördnad till andra ändan af det till grotta förvandlade hvalfvet. — Mästare! sade han med upprörd stämma och bugade sig, mästare! er lärjunge böjer sig inför er gränslösa makt. Jag vill ej tala om de verktyg för ert handla, på hvilka mitt förstånd ej vill tro; men jag erkänner ödmjukt ert öfverlägsna snille. Mästare! ni är verkligen stor, verkligen stark, öfverlägsen alla andra menniskor! Jag erkänner min svaghet! ... Upplys mig ännu mera, se i mig endast en lärjunge, och hos denne lärjunge skall ni finna lydnad, undergifvenhet och ett brinnande begär efter kunskaper. Den gamle hade vid dessa ord rest sig