dold och fruktansvärd makt: darrande lade det sig vid den gamles fötter. Denne, som stod alltjemt lugn ochi med sä ker hållning, hade återtagit sin ett ögonblick afbrutna monotona sång. — Släck facklan! sade han med vibrerande stämma till Richard. Banditen lydde ögonblickligt. Mäster Eude: lät på samma gång äfven sin lampa falla. Hvalfvet försänktes genast i ett fullkomlig! mörker, hvilket dock snart måste ge vika. My: riader gnistor sprakade omkring och korsade hvar: andra i alla riktningar. Derpå blef det åter mörkt ännu mörkare än förut. — Må böljorna lyda mig! sade den gamle La Chesnaye med genomträngande stämma. Kom: me hafvet hit till mig! Han hade ej väl hunnit uttala dessa ord förrän ett klippstycke rörde sig och rullade ned bildande liksomj en strand, der vågorna slo go upp. En mild halfdager trängde ända ir i det inre af hvalfvet, som nu alldeles förändra utseende. Hvalfvet hade blifvit en grotta. Der ofvan framskjöt, liksom en ofantlig utbyggnad hela klippmassan och hafvet sköljde den med et sakta sorl. Den gamle och hans kamrater hade m framför sig Oceanens vida ban, men det fram