Göteborgsposten – 7 december 1860, sida 3

livarjehanda. En enskild våning i Stockholm måtte, att döma af en korrespondens i Sundsvallsposten, vara särdeles praktfull. Korrespondenten säger nemligen : Om vi från kongl. teatern begifva oss midt öfver Gustaf Adolfs torg, passera förbi prins Oskars palais nedåt strömmen, så komma vi framåt Rosenbad till ett hus, vid hvilket det kan löna mödan att dröja ett ögonblick. Det resirar här blott aristokrati, föreställer ni er från gammalt, men ni misstar er; här liksom på alla andra ställen ha de gamla namnen måst maka litet åt sig och industrien, vår tids rätta aristokrati, sticker djerft upp sitt hufvud midt emot det stolta Bondeska palatset. Juveleraren Hammer, hur nära slägt han är med den svenska eller norska noblessen bry vi oss icke om att efterforska, har valt just denna plats attutveckla en prakt, som förefaller äfven den som sett det otrolig, icke i yttre ståtlig arkitektur utan i inre, för profanum vulgus undangömda salar. Icke såsom hr. IH. gör någon hemlighet af alla de dyrbarheter han hopat i sin våning om 17 rum eller derutöfver, tvertom visar han gerna för bekanta, litteratörer och artister sina skatter, men allmänheten får naturligtvis icke derföre entrå. Det kan icke vara min mening att ikatalogstil uppräkna allt hvad som här frapperar den besökande, alla dessa antika trymåer, dessa dyrbara guldoch silfverpjeser, taflor och konstskatter; jag vill blott nämna att der finnas guld