Göteborgsposten – 7 december 1860, sida 2

nung, ett ståtligt lejon, som stod bundet vid en kedja. Mäster Eudes närmade sig lejonet, som slickade hans framsträckta hand. — Goddag, El-Kebir, goddag! sade han med smekande stämma. Du är trogen, du! Du erkänner din gamle herre. Till lycka för dig, är du ett lejon och icke en menuniska. Du skulle annars bli bedragen! Den gamle log bärvid ironiskt. Richard och Cameleon syntes plötsligt förvandlade till statyer. Föröfrigt var det skådespel, som mötte deras blickar, särdeles egnadt att blända och hänföra dem. Den så att säga, jernbeslagna grottan var afdelad genom små jernväggar i fyra rum, hvilka voro af olika storlek. I det första rummet, det största, lågo stapplade öfver hvarandra silfvertackor, bordsilfver, bägare, kandelabrar och fat af massivt silfver. I det andra rummet fanns en verklig sjö af myntadt guld, hvars gnistrande och blänkande vågor höjde och sänkte sig från golfvet till taket. (Forts.)